Musik på hög volym. En cigg i handen. Skumpa i glaset. Finaste mannen i duschen. Underbara planer för kvällen. Men jag kan fan inte koppla av. Jag kan inte släppa tanken på de väntande mötet. Alla. Och då menar jag ALLA säger att jag inte har något att oroa mig för. Jag har alla på min sida. Och jag vet att jag inte gjort något fel. Men kan ändå inte släppa tanken. De är helt sinnessjukt hur en enda människa kan riva upp så stora sår! Känner mig fruktansvärt kränkt. Kan fan inte förstå! Är så oerhört tacksam för alla jag har runt mig och Kevin. Alla som står på våran sida. Men tanken finns ändå där. Och hur mycket jag än anstränger mig, så får jag inte bort den! Förstör så jäkla mycket!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar